Färsk grön sparris, en lagom blodig biff, stor sallad, vin och choklad. En bra middag tillsammans med familjen. (Nej, sonen fick inte blodig biff, han fick köttfärsbiffar med paprika i och salladen kompletterades med pasta.)
Min kropp har försökt säga ifrån
länge men jag lyssnade inte. Inte förrän kroppen började
skrika. Eftersom det (tack och lov) var falskt alarm så har jag ändå svårt att ta det till mig. Men jag försöker. Idag sov jag en timme tillsammans med sonen. Det räckte inte för att kompensera för högt jobbtempo i 12 dagar i följd. Men det hjälpte lite. Vin och choklad är inte bra för kroppen och jag måste ta hand om kroppen. Men jag måste ta hand om själen också. Så jag gör lite av båda. Sover, dricker vin och har tillbringat större delen av dagen utomhus med familjen. Det gör gott.