temamat

Mannen hade frångått fredagstraditionen idag. I smyg hade han besökt polska butiken och fixat en god "sursoppa" (fråga inte vad det är men det är gott i alla fall) med polsk korv (i soppan) och skinka och rullad att ha på surdegsbrödet. Och polska mjuka kakor till efterrätt. Mycket trevligt att överraskas av en temamiddag. Nu ska jag försöka hålla mig vaken en liten stund till...

bellissimo

Middag med vänner som avslutades med en Bellini på Gondolen. Faktiskt precis vad jag behövde. Fungerar nog bättre än blodpudding för en trött själ.

svart hål

Tidigare har jag bråkat om att alla som har bloppisar är små människor och att det inte finns något för mig. Jag måste ta tillbaka det för jag har fyndat. Sara sålde sin finfina Åsa-väska och hon blev min. Nu har Åsa hängt med på helgresa, till jobbet och varit med på middag och vi trivs så bra ihop. Det finns dock en liten nackdel. Åsa är väldigt rymlig. Som ett svart hål. Jag går omkring med laptop, mapp med papper, ett par tidningar och lite annat grejs och skulle lätt kunna stoppa i lika mycket till (nästan i alla fall). Praktiskt men väldigt tungt. Jag funderar på att ta vilodagar då jag använder andra väskor.

blodpudding och broccoli

Något är fel. Trots att helgen bestått av bra sömn, frisk luft och lugna aktiviteter så är jag helt sänkt. Tung i kroppen. Orkar knappt röra mig. Gissar på för lite sömn (totalt sett), för mycket jobb och en ordentlig järnbrist. Idag ska jag försöka kurera mig med blodpudding och broccoli till middag.

läst: Bitterfittan

Bitterfittan av Maria Sveland
Att det ska vara så förbannat svårt tänkte jag ganska många gånger under läsningen. Ibland tycker jag att Sveland gör det lite för svårt för sig. Släpp lite på principerna. Men oftast så tyckte jag att preciiiiis så här är det. En lättläst bok för alla, i första hand kvinnor, som brottas med karriär och familj och jag.

skavande samvete

Fastnade i möten. Missade middag med sonen. Kom hem en halvtimme innan han skulle sova. Var tvungen att ringa en kollega. En anklagande blick från mannen. På direkt fråga sade han att han tyckte det hade varit bättre om jag ringt efter att sonen somnat. Ja, visst hade det varit bättre. Men nu gick inte det. Eller hade det kanske gjort det? Jag vet inte. Jag orkar inte tänka så. Jag bara gör. Och jag har dåligt samvete. Men det hjälper inte. Jag kan ha hur dåligt samvete som helst. Det gör ingen skillnad. För jag var inte hemma till middag idag. Och igår var jag inte hemma alls. Jag räcker inte till just nu.

tv-tablån

Tidigare klagade jag på att det aldrig är något på tv. Nu tycker jag att det är bra. Jag kollar på CSI NY och Criminal Minds. Punkt. Jo, lite nyheter också men jag följer inga serier. Övrig tid kan jag ägna åt annat. Det är toppen.

läst: Putins Ryssland

Putins Ryssland av Anna Politkovskaja
Mycket läsvärd bok om dagens Ryssland. Det är svårt att inte associera till tex Montefiores, Den röde tsaren. Kan varmt rekommendera Putins Ryssland till alla som är nyfikna på Ryssland. Det är absolut inte en opartisk inlaga men det är författaren tydlig med. Det enda som stör i boken är att ordvalen stundtals är lite märkliga. Tror det beror på översättningen. Korrläsningen skulle också ha behövt en omgång till.

tystnad

När jag klev in genom dörren möttes jag av en vägg av tystnad. För första gången sedan sonen föddes är jag ensam hemma mer än 30 minuter. Jag har verkligen längtat efter att vara själv. Men när jag kom hem kändes det bara tomt. Nu känns det bättre igen. Jag ska mysa i soffan, läsa bloggar, kolla på dålig tv och läsa bok i precis den ordning jag vill. Samtidigt så längtar jag så där lagom mycket efter sonen.

dagens otippade kommentar

Precis när jag skulle slå på tvättmaskinen sade mannen: "Vänta, jag ska bara se om det ligger någon tvätt i kökslådorna". Det som kanske borde vara ännu mer otippat var att det faktiskt låg tvätt i nedre kökslådan. Ett par strumpor. Små. Mycket otippat att det var ett helt par. Oftast dyker en strumpa upp på ett ställe och en annan på något helt annat ställe. Det gör att sonen allt oftare ser ut som Pippi Långstrump med udda strumpor eftersom det allra mest otippade är ställena sonen lägger strumporna på.

en kvart

Jag brukar träna till och från och mår bra när jag gör det. Sedan sonen föddes så har det bara varit promenader och lyft med tung bebis. Nu känner jag att jag behöver träna igen men jag lyckas inte ens lura mig själv att jag ska ta mig den tiden. Efter jobbet vill jag hem och träffa sonen och sedan kommer jag inte ta mig iväg igen. Men nu har jag hittat något som fungerar. Och det tar en kvart. Femton minuter med Paolo Roberto. För någon vecka sedan var det ett träningsprogram i DN som han tagit fram. Det passar mig utmärkt. Dels så komer jag alltid ha en kvart och dels så är boxning (där passet har sitt ursprung) den träningsform jag gillar bäst. Visst vore det bättre med mer träning men det här får duga så länge. Så nu dejtar jag Paolo en kvart om dagen.

på glid

Jag hade trott att det skulle bli tufft för förhållandet att få barn. Men det blev så mycket lättare än jag trodde. Kanske just för att jag trodde att det skulle bli tufft. Och jag har kännt mig trygg i det. Att det har gått så enkelt. Men nu inser jag att det är väldigt lätt att tappa bort varandra ändå. Hur stabilt förhållandet än är. Det går så mycket energi och kärlek till den där lilla människan. Så mycket att man glömmer bort varandra fast man inte vill. Det är absolut ingen fara. Vi har det bra. Men det börjar bli dags för den där vuxenhelgen nu.

stereotyp shopping

Barnfamiljer äter alltid tacos på fredagar - så brukade mannen och jag lite ironiskt generalisera. Innan vi fick barn. Jag skäms när jag lägger upp varorna på bandet på fredagar. Kryddpåse, salsa, tortillas, oftast lite köttfärs eller kyckling. Så otroligt pinsamt. Men vi äter enchiladas i princip varje fredag. Vi är helt insnöade på Santa Marias Red Fusion sortiment. Enchiladas är gott och det går snabbt. Dessutom är det enkelt att variera sig eftersom vi alltid får en låda grönsaker dagen innan. Nog med ursäkter. Det är bara att inse vi är en sådan där barnfamilj som vi brukade ironisera och generalisera kring. Men det smakar bra.

misskötsel

Jag missköter min blogg. Tänk om jag förlorar vårdnaden om den?! Jag kanske inte anses som en ansvarsfull bloggägare längre. Ska försöka bättra mig för jag saknar bloggandet. Tiden ägnar jag åt att jobba (kul, kul, kul - på riktigt alltså, jag tycker det är jättekul) och att leka med sonen (underbart). Trots att tiden rusar så trivs jag. Även om jag jobbar mycket så känns det som jag har en ganska bra balans. Jag äter middag med sonen varje kväll och hinner oftast med en liten mysstund på morgonen också. Visst skulle jag vilja umgås med honom mer men samtidigt så glädjs jag åt att sonen och mannen får en tajtare relation. Just nu vinner alla känns det som.

pomerans

För mig är pomerans något man har i bröd eller snaps. Inget man köper färskt. Igår hittade jag ett nät ekologiska blodapelsiner på Konsum. Jag slog till direkt. Trodde jag. Det visade sig att jag hade slagit till på ett nät pomerans. Det är apäckligt. Surt och beskt. Vem köper frivilligt ett nät pomerans? Vad gör man med det? Tacksam för tips eftersom jag nu sitter här med ett nät, svindyr och jätteäcklig pomerans som jag vägrar slänga.

stockholmare är galna

"En centimeter snö och alla Stockolmare blir som galna", konstaterade mannen idag. Vi och alla andra i närorådet var ute i parken på förmiddagen. Sonen fick premiäråka pulka. Jag var jätteentusiastisk, sonen var inte särskilt imponerad. Han tycket inte att det var direkt trist men inte hysteriskt kul heller. Det verkade inte som om han förstod poängen med att släpas runt i en plasgrej på en centimeter snö där det stack upp gräs. Jag hade kul i alla fall.

ordbrist

Kikade lite på bloggen igår men jag hade ingen ork att skriva. Det känns som om jag gör av med alla ord på jobbet. Finns inga kvar att skriva med när jag kommer hem. Förhoppningsvis kommer de tillbaka när jag ägnat mig åt att läsa böcker om Max och bygga klosstorn ett tag.