Till minne av Johan Lange
1 vecka sedan
torsdag 21 februari 2008
skavande samvete
Fastnade i möten. Missade middag med sonen. Kom hem en halvtimme innan han skulle sova. Var tvungen att ringa en kollega. En anklagande blick från mannen. På direkt fråga sade han att han tyckte det hade varit bättre om jag ringt efter att sonen somnat. Ja, visst hade det varit bättre. Men nu gick inte det. Eller hade det kanske gjort det? Jag vet inte. Jag orkar inte tänka så. Jag bara gör. Och jag har dåligt samvete. Men det hjälper inte. Jag kan ha hur dåligt samvete som helst. Det gör ingen skillnad. För jag var inte hemma till middag idag. Och igår var jag inte hemma alls. Jag räcker inte till just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag vill inte på något vis lägga börda på dig men face it, du kommer från den dagen du blev förälder att ständigt gå med dåligt samvete. Alltid. Det är bara att inse. Vad man kan försöka göra, är att försöka släppa det lite. Inte anklaga sig själv eller sin partner (när det är hans/hennes tur nästa gång att sitta där med det dåliga samvetet). För ett dåligt samvete lämnar troligtvis djupare spår och minnen i barnen, än om vi försöker göra det allra bästa av den där halvtimmen man ändå fick.
Min Lille Söte Sambo har många, många gånger varit bortrest, frånvarande och inte tillgänglig i hennes femåriga liv men så som hon älskar honom för att han finns där. Trots allt.
Jag är rädd att det blir samma för mig om jag inte hittar annat jobb. Går jag tillbaka så kommer jag a 3 timmars resväg t.o.r inte ens chans att jag kommer vara hemma tidigt om jag inte åker mitt i natten hemifrån (typ 5.30 men det känns som natt :-) )
Tror att du skulle vinna en hel del på att försöka acceptera att det är såhär just nu. Det kommer inte alltid att vara såhär, men JUST NU, är det så.
Var inte så hård mot dig själv, ibland räckern man inte till men det är ok. + som yogamma säger det kommer ju inte alltid att vara så här. Jag är säker på att din man stöttar dig och om det vore ombytta roller så skulle han stötta dig. Hoppas du får en lugn kravfri helg.kram C
Usch, jobbig känsla det där. Men tänk på att lille sonen ju har pappa där hela tiden. Och dåligt samvete blir det inte bättre av. Lätt att säga, jag vet, men ändå. Försöker peppa lite...
gammelmamman: Ja, det är väl så konstant dåligt samvete och konstant orolig. Det som är skönt är att det blir så intensivt när jag väl träffar sonen, totalt fokus. Hoppas att det räcker.
massablaj: Fy, lång pendlingstid låter jättejobbigt. Det är ju tid som bara "slösas" bort, varken jobb eller fritid liksom. Hoppas du hittar något annat.
yogamamma: Du har rätt (som vanligt :) men jag har lite svårt att acceptera att det är så här. Jag tycker inte det är ok även om det inte är för evigt.
camilla: Mannen är fantastisk för det mesta. Ser till att jag kan fokusera på sonen istället för att behöva laga mat och fixa tex. Och i helgen ska jag inte göra någonting :) Kram
frida: Tack för pepp. Du har rätt, sonen har det bra med sin pappa det är bara så svårt att inte vara delaktig.
Skicka en kommentar