tillfälligt avbrott

Är tillbaka här på torsdag hoppas jag. Just nu är det jobb, jobb, jobb och så leker jag järnet med sonen ett par timmar på kvällen innan jag jobbar igen. Det är många deadlines samtidigt men jag har otroligt roligt. Nu ska jag pusta ut en stund innan jag kavlar upp ärmarna och försöker vara lite kreativ ett tag till.

läst: Extremely Loud & Incredibly Close

Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer
Visst var det en ontimagenbok under delar av läsningen men det är ju bara att bevis för att författaren har lyckats. Jag tycker om både historien och de berättartekniska grepp Foer har använt sig av. Det här är en sådan bok som jag kommer rekommendera till alla som ber om tips.

småbarnsbonus

Innan vi fick barn gick vi antingen ut eller stannade hemma på lördagskvällarna. När man har småbarn kan man göra både och. Vi har hunnit med två-rätters på restaurang, hem och lägga sonen och nu är det hemmamys. Inte så dumt.

separationsångest

Idag skulle jag mannekänga mina nya kläder. (Ja, tro det eller ej men jag har faktiskt shoppat. Två snyggingar fick följa med mig hem härifrån igår.) Sonen började gråta hysteriskt. Ville bara vara i min famn. När jag bytte tillbaka till mina vanliga sunkkläder blev han lugn. Hur bisarrt det än låter så verkar det som att han kopplar ihop att jag tar på mig snygga kläder med att jag försvinner. På ett sätt är det lite komiskt men mest så får jag ont i magen. Jag har varit borta alldeles för mycket senaste veckan. Och imorgon eftermiddag ska jag iväg på en grej som jag verkligen bör gå på. Hur ska man få ihop det?

maglängtan

När jag var gravid suckade mammor längtansfullt och pratade om hur fantastiskt det var att vara gravid. Jag fattade ingenting. Visst mådde jag toppen och levde som vanligt men jag gick inte upp i graviditeten. Vågade inte tro att det skulle gå vägen förrän ganska sent. Sista månaderna njöt jag lite av magen men inte innan. Och jag förstod inte den där längtan. Idag hände det för första gången. Träffade en gravid kvinna med stor mage. Kom på mig själv med att längta lite efter en egen gravidmage.

mycket nu

Idag var det mötesmaraton igen. Men jag kom hem i tid till middagen med sonen. Dessutom så kom en god vän på besök. Sammantaget var det en bra dag. Möten där en del saker landade bra. Bus i sängen med sonen i morse. Middag tillsammans och lite lek innan läggning. Och dessutom få träffa en vän. Inte illa för en onsdag. Nu sängen. Taxi hämtar tidigt imorgon.

halva dygnet

Idag har jag jobbat närmare tolv timmar. Åt automatmat till både lunch och middag. Vid skrivbordet. Träffade sonen en liten stund i morse och hann inte hem innan han somnade ikväll. På torsdag hinner jag troligen inte träffa honom varken på morgonen eller på kvällen. Blir rädd att jag redan håller på att komma in i dåliga vanor. Men jädrar vad jag ska leka med sonen i helgen. Det tråkiga är att det inte kompenserar för det jag missar under veckan. De här dagarna kommer aldrig tillbaka. Tidigare gick det att jobba och jobba utan att det gjorde så mycket. Nu missar jag viktiga saker när jag jobbar för mycket. Jag missar det allra viktigaste.

tom i huvudet

Idag är jag helt tom i huvudet. Eller snarare överfull. Nya intryck. Måste lära mig nya arbetsgivarens verksamhet. Flera nya projekt samtidigt. Och möten, möten, möten. Ikväll ska jag försöka rensa hjärnan så jag kan koppla av och sedan börja sortera och strukturera när jag kommer till jobbet imorgon. Innan mötesmaraton börjar igen.

wardrobe diary

Borde börja hålla koll på vad jag har på mig. Så jag inte har exakt samma kombination för ofta. Eftersom det inte blev någon shopping igår så kvarstår problemet. Jag har inget att ha på mig! Snälla mannen gav mig några finfina julklappar och några saker har jag lyckats köpa själv, dessutom så finns det säkert en del i garderoben som går att använda. Problemet är att jag är usel på att kombinera kläder. Jag saknar blicken för det. Törs inte ta ut svängarna för jag är rädd att det ska se helt galet ut. Resonerar att det är bättre att ha samma kläder än att råka se ut som en påskkärring. Jag skulle behöva en alldeles egen Linda K som sveper in i min garderob och plockar fram en massa snygga kombinationer till mig. Snart anlitar jag en personal shopper.

söndagmorgon

Igår kväll var jag lite grinig och missnöjd. Tyckte helgen gick för fort och att inget hände. Idag har jag fått sovmorgon. Vaknade och tänkte på kul grejer jag ska göra på jobbet imorgon. Har krupit i myspyamas och raggsockor (inte för att jag fryser utan för att de är snygga). Ätit frukost och läst tidningen. Ensam. Nu en kopp av det goda, nymalda kaffet som jag köpte igår på den nyupptäckta kaffe/tebutiken i vår förort. Och solen skiner och jag ska få ta en lång promenad med sonen efter lunch. Den här morgonen är livet bra.

myror i brallan

Det kryper i benen. Från att ha varit ute flera timmar om dagen och tagit långa promenader så går jag till och från t-banan. Jag har inte ens varit utanför huset på lunchen, förutom i tisdags. Det här går inte. Nu hoppas jag vädret skärper till sig så jag kan ta en lång promenad idag. Bort med alla svarta moln.

Uppdaterad
Planen var: promenad till stan/sova i vagnen, shopping, drink med vänner. Verkligheten blir : sova hemma, t-bana till stan, shopping (kanske), drink med vänner.

Uppdaterad igen
Verkligheten blev: Sonen sov lääääänge = ingen shopping, ingen drink, bara vara hemma.

jobbsamvete

Tidigare, innan föräldraledigheten, så jobbade jag mycket. Väldigt mycket. För mycket. Men jag älskade att jobba. Och jag älskar det forfarande. Jag är fantastiskt priviligerad som tycker om mitt jobb. Nu har jag börjat ett nytt jobb. Och jag har ett nytt liv. Helst vill jag mysa med sonen på morgonen och jag vill absolut hinna hem till middag. Det betyder att jag i princip aldrig är på plats först och att jag går före de flesta. Visst kommer jag jobba några timmar på kvällen men jag får ändå dåligt samvete. Jag lämnar folk i sticket. Jag försöker intala mig att jag har gjort mina hundår. Jag har jobbat kvällar, helger, semestrar. Men inte på det här jobbet. Jag tror ingen dömer mig så länge jag gör det jag ska och gör det bra. Men jag dömer mig själv. Jag måste tänka om och släppa på jobbsamvetet men det är svårt.

hemmaman

Igår när jag kom hem var det en tvätt i maskinen, disken var diskad och middagen var nästan klar. Idag kunde jag också sätta mig vid ett dukat bord. Allt var klart. Efter de första dagarnas trötthet och anpassning till nya rutiner så har jag fått en hemmaman. Och om jag ska vara ärlig så undrar jag om inte markserivcen är bättre nu än när jag var hemma.

fickor av tid

Jag har upptäckt små fickor av egentid. Den relativt korta men ändå egna stunden på t-banan är en sådan. Ovärderlig lästid. Jag hinner knappt slå upp boken men det är ändå otroligt skönt att sjunka in i något som är varken jag eller jobbet eller hemma. Har bestämt mig för att försöka satsa på en ensamlunch i veckan då jag ska sitta och läsa och koppla bort allt annat. Ännu en bonus med att jobba.

ontimagenbok

Jag mår lite dåligt av min bok. Nej det är inte Jesper Juul i högermarginalen. Den står kvar där för att jag vill läsa ut den (jag tycker den är bra). Längtan efter skönlitteratur har dock blivit för stor. Jag läser Extremely loud & Incredibly close av Jonathan Safran Foer. En fantastiskt bra bok men den gör mig illa till mods. En klump i magen för den lille killen. Men jag kan inte låta bli att läsa.

dagens outfit

Nej, det ska inte bli en modeblogg. Verkligen inte. Förutsättningarna saknas. Dagens outfit är skrämmande lik gårdagens. Och morgondagens. Det märks att jag inte har shoppat löpande sedan före graviditeten (av förklarliga skäl). Försökte panikshoppa idag på lunchen. Hittade en bh. Blir lite kallt. Ska göra en räd imorgon igen för jag klarar mig max en vecka på min garderob. För jag antar att myskläder med barnmatsfläckar inte fungerar på kontoret.

helt naturligt

Det kändes som den mest naturliga sak i världen när jag gick till t-banan i morse. Och jag insåg att jag har ju faktiskt jobbat länge. Jag vet hur man gör. Det är mer osannolikt att jag skulle klara av att vara hemma och ta hand om ett barn än att jag skulle klara av att jobba. Även om det var lite omtumlande och jag känner mig lite mör nu så var det jättekul. Och bonusen var att komma hem till en glad son som kröp och mötte mig i hallen.

tokladdad

Jag försöker i alla fall intala mig att jag är det. Tokladdad. Lite sant är det dock. Det ska bli kul att börja jobba . Jag våndas för att vara borta från sonen. Det skulle jag göra oavsett när det var jobbstart. Jag kommer alltid längta efter honom. Alltid. Men jag är redo. Det är dags nu. Jag börjar jobba imorgon.

bokslut

Precis som Yogamamma vill jag sammanfatta min föräldraledighet. Idag är sista dagen av en fantastisk tid som varit olik allt annat jag upplevt. Några av de övergripande minnen jag kommer bära med mig är:
- Soffperioden. När sonen bara ville sova i min famn på dagarna. Han snusade mot mitt bröst och jag mös i soffan, läste bok, slurfade, tittade på TV.
- Äventyren. Världen ur sonens perspektiv. Första gången han gungade, klappade en katt, slog på en ballong, petade på en knapp, välte ett klosstorn. Allt är nytt och spännande.
- Kärleken. Sonen som koncenterarat leker och vänder sig om för en snabb kram. Leendet när han vaknar. Att älska någon så mycket att det gör ont.
- Babysimmet. Värt en egen punkt. Något vi gjorde tillsammans. Nästan på samma villkor. Det roligaste sonen vet med en glädje som smittar av sig.
- Årstiderna. Förmånen att få se naturen skifta. Att vara ute flera timmar per dag. Oavsett väder (nästan i alla fall).
- Mamma. De dagliga samtalen. Den nya förståelsen och gemenskapen.
- Vuxentiden. Bara mannen och jag. Några timmar på kvällen när sonen somnat och kaoset är hjälpligt undanröjt. Plötsligt finns så lite tid för bara oss att den som finns blir otroligt viktig.
- Tempot. Att utgå från sonens behov. Inga möten. Ingen telefon som ringer. Ingen stress. Bara rutiner och en långsam lunk.
- Ensamheten. Att vara bara sonen och jag. Som kontrast till arbetslivet har jag inte umgåtts regelbundet med några andra. Träffat vänner för lunch och fika men inga stora mammagrupper, inga gemensamma vagnpromenader. Det har bara varit vi två och social gemenskap på våra villkor.

gnagare

Det ser ut som att vi har ett litet skadedjur i lägenheten. Det är gnagmärken och repor på soffbordet. Jag misstänker ett litet, ganska runt, gulligt och aktivt litet skadedjur med lockigt hår och kliande gommar och som tycker bitringar är trist. Riktiga grejer ska det vara.

att dela med sig

Vi har det bra. Bor ok, kan resa ibland, köpa ungefär det vi vill. Alla har det långt ifrån lika bra vilket jag måste erkänna att jag ibland lyckas förtränga för jag tycker det är jobbigt. I grunden tycker jag att man ska dela med sig om man kan. Mannen och jag har pratat om det flera gånger men det har inte blivit av. I november så skrev yogamamma om samma tanke. Vi blev inspirerade, skänkte pengar till Läkare utan gränser och bestämde att nu ska vi fortsätta. Och sen hände ingenting. Idag gick decemberpengarna iväg. För att påminna mig själv/ge oss dåligt samvete har jag lagt länk till "månadens organisation" i högerkolumnen. Från och med nu ska det bli rutin att skänka pengar i samband med räkningsbetalning varje månad.

Jag har funderat lite på det dubbla i att skänka pengar. Det är bra att dela med sig när man kan men samtidigt så är det också lite egostiskt. Jag känner mig som en bra människa när jag tycker jag gör en god gärning. Men det kan ju inte vara fel. Och visst kan man alltid göra mer men något är bättre än inget och jag tror att om man bara får in rutinen så kan det bli mer. Nu när vi har barn känns det extra viktigt att dela med sig. Dels för att vetskapen om att alla barn inte har det lika bra som sonen gör extra ont i hjärtat. Dels för att sonen, när han blir äldre, ska förstå att alla har olika förutsättningar och att vi alla har ett ansvar.

kluven

En del av mig vill vara hemma och leka med sonen hela tiden de få dagar som är kvar tills jag börjar jobba. En del av mig skulle vilja/behöva ha en dag för mig själv och piffa, ladda, läsa bok och shoppa (ett par byxor, en kjol och en klänning är en lite väl liten jobbgarderob). Men jag har insett att jag kommer inte att ha ro att vara för mig själv så jag har valt att vara med sonen. Eftersom mannen också är hemma blir det ändå en del egentid så jag kan ladda för jobbstart. Nu ska jag snusa sonen på huvudet. Igen. Om han kunde prata skulle han förmodligen snart säga "Men mamma sluuuuta!" :)

nybörjare

Vi har köpt ny dator. Jag hade ingen åsikt = mannen fick bestämma = jag sitter och försöker vänja mig vid en MacBook. Har jobbat på PC i evigheter så jag är lite ovan. Har inte världens bästa tålamod så det yttras en och annan svordom just nu. Skillnaderna är egentligen inte så stora men det är de små detaljerna som gör det.

helt ok

Just nu känns det bra. Jag är lugn. Börjar jobba på måndag. Lite förväntansfull. Borde uppdatera garderoben. Slå på hjärnan. Myser i nuet. Men de senaste kvällarna har jag haft ångest. Dagarna har gått bra men när sonen har somnat så kommer klumpen i magen och halsen. Inte ångest för att börja jobba men för att inte vara med sonen. Det är helt egoistiskt. Det är mannens tur att vara hemma. Jag unnar honom det. Och jag unnar sonen att få vara med sin älskade pappa på heltid. Men jag vill också vara med. Samtidigt så inser jag att om jag nu fick veta att jag skulle vara hemma ett halvår till så skulle jag slå bakut. Jag vill jobba. Jag älskar att jobba. Samtidigt så älskar jag att vara hemma med sonen. Alltså - jag vill ha kakan och äta upp den. Ska det vara så svårt att ordna.

små människor

Det har dykt upp en massa kul bloppisar på sista tiden. Bara ordet är ju underbart. Men varför är alla bloppis-ägare så små människor? Det finns bara kläder i small. Typ. Jag har inte small. Inte ens när jag har gått ner i vikt. Det är fysiskt omöjligt för mig att ha small. Men jag kanske kan hitta en väska eller så...

vardag

Idag har det varit vardag. Äntligen. Efter flängande och födelsedagsfirande så gjorde vi bara precis det vi nästan alltid gör. Även om vi har jättestrikta rutiner för mat- och sovtider så blir det ändå inte som vanligt när man inte är hemma, eller har besök, eller måste fixa en massa saker. Idag har det varit frukost, lek, tupplur/egentid, mellis, lek, lunch, middagslur/promenad, mellis, lek, middag, lek, sovtid/vuxentid. Det var fantastiskt skönt att bara få vara hemma. Och att få gå den vanliga promenaden. Dricka en vanliga latten. Och göra ingenting. Det är märkligt att jag som alltid älskat mitt jobb för att varje dag är en överraskning plötsligt måste få grotta ner mig i vardagsrutiner för att vara glad. Hoppas det går över tills jag börjar jobba...

läst: Den som vässar vargars tänder

Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg

Årets första bok. Jag hade länge sett fram emot att läsa den. Första tredjedelen tyckte jag var fantastiskt bra. Spännande och obehaglig. Sedan tappade bertättelsen tempo. Det tog sig igen mot slutet men boken sög inte riktigt fast mig som i början av läsningen. Eftersom jag ibland läser ganska ryckigt och sällan hinner sitta ner och uppslukas av läsningen så tycker jag ofta det är lite svårt att bedöma om det är bokens eller mitt fel när tempot blir ojämnt. Men jag blev ändå lite besviken på Den som vässar.

ett år

Idag, för ett år sedan, satt mannen och jag i favoritbaren. Vi tog en eftermiddagsöl och pratade om vad vi ville hinna göra innan bebisen kom. Småfunderade på vad som skulle stå i förlossningsbrevet och att vi inom någon vecka borde packa den där väskan man skulle ha med sig. Tänk om vi vetat:
- att vi mindre än ett dygn senare skulle ha fått träffa vårt barn för första gången.
- att den första månaden skulle ägnas åt sjukhus, hemsjukvård och sondmatning.
- att vi sedan skulle turas om att hålla sonen i famnen dygnet runt (-1 timme vagnpromenad/dag) i tre veckor.
- att jag skulle amma (minst) varannan timme tills sonen var ett halvår.
Tänk om någon berättat det när jag satt där med min Jever Fun. Jag hade förmodligen inte förstått ett ord.

Vill jag ha något ogjort? Ja, jag skulle gärna ha sluppit sjukhustiden. Men å andra sidan så har jag lärt mig mycket både om livet och om mig själv. Jag som trott att det mesta går att lösa med bra projektledning har lärt mig att saker inte blir som man tänkt sig och att allt inte går att planera. Och jag tror jag har blivit lite ödmjukare. Idag är jag oändligt tacksam för att sonen mår bra. Tacksam för att han nu tom ligger över medelkurvan på både vikt och längd. Och framför allt att han är en så fantastiskt glad, nyfiken och kramig liten kille. Det är ofattbart att man kan älska någon så mycket. Så mycket att det gör ont.

talang

Du har verkligen utvecklat stormkokning till perfektion, sade mannen när jag bränt fast potatis i en teflonkastrull.

kloning

Tidigare (innan sonen) brukade vi dela upp oss lite över jul och på så sätt hinna med familj och släktingar utan stress. Nu går inte det längre. Vi vill vara med sonen och alla andra vill också träffa sonen. I år var det ok att flaxa fram och tillbaka eftersom både mannen och jag är hemma ända till mitten av januari. Vi har valt att vara några dagar på varje ställe för att undvika magsår men det innebär att det är först nu vi landar på allvar här hemma. Och imorgon är det sonens födelsedagskalas. I år önskar jag mig en kloningsmaskin i julklapp.

strax tillbaka

ska bara...