Vi har det bra. Bor ok, kan resa ibland, köpa ungefär det vi vill. Alla har det långt ifrån lika bra vilket jag måste erkänna att jag ibland lyckas förtränga för jag tycker det är jobbigt. I grunden tycker jag att man ska dela med sig om man kan. Mannen och jag har pratat om det flera gånger men det har inte blivit av. I november så skrev yogamamma om samma tanke. Vi blev inspirerade, skänkte pengar till Läkare utan gränser och bestämde att nu ska vi fortsätta. Och sen hände ingenting. Idag gick decemberpengarna iväg. För att påminna mig själv/ge oss dåligt samvete har jag lagt länk till "månadens organisation" i högerkolumnen. Från och med nu ska det bli rutin att skänka pengar i samband med räkningsbetalning varje månad.
Jag har funderat lite på det dubbla i att skänka pengar. Det är bra att dela med sig när man kan men samtidigt så är det också lite egostiskt. Jag känner mig som en bra människa när jag tycker jag gör en god gärning. Men det kan ju inte vara fel. Och visst kan man alltid göra mer men något är bättre än inget och jag tror att om man bara får in rutinen så kan det bli mer. Nu när vi har barn känns det extra viktigt att dela med sig. Dels för att vetskapen om att alla barn inte har det lika bra som sonen gör extra ont i hjärtat. Dels för att sonen, när han blir äldre, ska förstå att alla har olika förutsättningar och att vi alla har ett ansvar.
Veckan som gick
2 dagar sedan
5 kommentarer:
Ett annat tips är att skaffa er ett fadderbarn eller bli faddrar i en organisation. Vi har ett fadderbarn i Indien som vi haft i 6-7år, är kul att följa henne och hennes familj samt se hur hon växer.. Då dras pengarna per automatik (200kr/mån) och man glömmer inte att göra en god gärning :-)
en mölnbobo: Fadderbarn är bra, har funderat på det. Det skulle kunna vara bra för sonen också så småningom. Via vilken organisation har ni fadderbarn?
vad bra att jag kunde inspirera.
Men jag håller med om det där att det kan kännas egoistiskt. Och det finns ju så många som behöver hjälp.
Men jag resonerar som så att om vi alla bidrar med något litet, litet varje månad så blir världen bättre.
Någonstans måste vi börja.
Kram
Förstår precis hur du menar. Och visst är det så, man kan inte hjälpa alla, men för några kan ditt bidrag vara hela skillnaden.
yogamamma: Ja, visst är det så att man måste börja någonstans och lite är bättre än inget.
mocca: Du har rätt men ibland känns det så futtigt men som sagt det är alltid något.
Skicka en kommentar