Precis som Yogamamma vill jag sammanfatta min föräldraledighet. Idag är sista dagen av en fantastisk tid som varit olik allt annat jag upplevt. Några av de övergripande minnen jag kommer bära med mig är:
- Soffperioden. När sonen bara ville sova i min famn på dagarna. Han snusade mot mitt bröst och jag mös i soffan, läste bok, slurfade, tittade på TV.
- Äventyren. Världen ur sonens perspektiv. Första gången han gungade, klappade en katt, slog på en ballong, petade på en knapp, välte ett klosstorn. Allt är nytt och spännande.
- Kärleken. Sonen som koncenterarat leker och vänder sig om för en snabb kram. Leendet när han vaknar. Att älska någon så mycket att det gör ont.
- Babysimmet. Värt en egen punkt. Något vi gjorde tillsammans. Nästan på samma villkor. Det roligaste sonen vet med en glädje som smittar av sig.
- Årstiderna. Förmånen att få se naturen skifta. Att vara ute flera timmar per dag. Oavsett väder (nästan i alla fall).
- Mamma. De dagliga samtalen. Den nya förståelsen och gemenskapen.
- Vuxentiden. Bara mannen och jag. Några timmar på kvällen när sonen somnat och kaoset är hjälpligt undanröjt. Plötsligt finns så lite tid för bara oss att den som finns blir otroligt viktig.
- Tempot. Att utgå från sonens behov. Inga möten. Ingen telefon som ringer. Ingen stress. Bara rutiner och en långsam lunk.
- Ensamheten. Att vara bara sonen och jag. Som kontrast till arbetslivet har jag inte umgåtts regelbundet med några andra. Träffat vänner för lunch och fika men inga stora mammagrupper, inga gemensamma vagnpromenader. Det har bara varit vi två och social gemenskap på våra villkor.
Tyskland: lite mera Düsseldorf
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar