Veckan som gick
2 dagar sedan
tisdag 22 januari 2008
halva dygnet
Idag har jag jobbat närmare tolv timmar. Åt automatmat till både lunch och middag. Vid skrivbordet. Träffade sonen en liten stund i morse och hann inte hem innan han somnade ikväll. På torsdag hinner jag troligen inte träffa honom varken på morgonen eller på kvällen. Blir rädd att jag redan håller på att komma in i dåliga vanor. Men jädrar vad jag ska leka med sonen i helgen. Det tråkiga är att det inte kompenserar för det jag missar under veckan. De här dagarna kommer aldrig tillbaka. Tidigare gick det att jobba och jobba utan att det gjorde så mycket. Nu missar jag viktiga saker när jag jobbar för mycket. Jag missar det allra viktigaste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oj, vilket jobbmaraton! Förstår att det känns tungt att inte få träffa sonen så mycket!
jag är ju grymt nyfiken på vad du jobbar med. Du har säkert berättat det, men jag minns inte det just nu.
Men du - du ska förhoppningsvis jobba tills du är 65 år, du har en massa tid till det, att vara med din lilla son är du bara en kort, liten, liten period i livet.
Bara en tanke. Från mig. Såhär på morgonen.
Det är så svårt att hitta en medelväg... det är tufft att inte hinna träffa barnen och man mår ju dåligt av att tänka att man aldrig hinner träffas. En ond cirkel.
Hoppas du kan få tiden att räcka till allt framöver när du kommit in i jobbet ordentligt.
Kram,
AnnaSv
frida: Jag har inte så stora problem med att jobba länge men att inte få träffa sonen är värdelöst.
yogamamma: Jag jobbar med information. Och givetvis har du rätt och jag vet det och det är det som gör så ont i hjärtat. För jag kommer inte förlåta mig om jag missar tid med sonen. Lite av poängen med att byta jobb var att få bättre arbetstider men det verkar gå sådär.
annasv: Det är det jag hoppas på att när jag har kommit in i jobbet så kan jag styra mer över tiden. det måste bli så. Något annat är inte möjligt.
Skicka en kommentar