Det har varit en rad fredagkvällar sedan jag bloggade senast. Men egentligen ganska få med traditionellt fredagsmys. Bortresta, gäster, ute på vift. Men nu är vi hemma. Middagen nästan klar när jag kom hem. Fick ett glas vin i handen. Lyckades få sonen att skratta veckans härligaste, bubblande skratt. Han är så stor nu. Pratar, visar, kaxar. Nu vin, godis, film (som jag följer lite halvdåligt). Avgrundstrött. Exemen är kvar men har inte blivit jättemycket värre. Helgen ska ägnas åt familjen. Vårkänslor får mig att vilja piffa balkongen. Undrar om jag får till det i år.
Imorgon blir det parken, lite kalas och lördagsmys. Hoppas på att inte bli väckt jättetidigt. I morse inleddes förhandlingar om bokläsning kl. 05.20. Sonen flyttades över till vår säng och fick instruktionen att läsa själv. Det gjorde han en stund men petade mig sedan i ansiktet med boken för att få den läst. Slutade med att tappre mannen gick upp med sonen. Jag var så trött att jag inte kunde röra mig. Funderar mycket på hur länge man kan slita på kroppen. Framför allt med lite sömn. Stress. Ojämnt ätande. Ibland blir jag orolig. Oftast ignorerar jag. Och jag röker i alla fall inte Alltid något.
Hej igen Tunnlandet
1 dag sedan
3 kommentarer:
Du knarkar ju inte heller, tänk på det. ;)
Undrar precis som du, hur mycket man egentligen kan slita på kroppen. Upptäcker ålderstecken efter ålderstecken och inbillar mig att de kommer fortare p.g.a. min livsstil. Men jag röker inte heller! :)
Hoppas du inte behöver vakna okristligt tidigt imorgon.
Förresten, misstänker är ett bättre ord än inbillar (i meningen ovan).
att vara mamma: Varken röker eller knarkar bara en sådan sak! Borde gynna oss.
Skicka en kommentar