läst: den som dödar draken

Den som dödar draken av Leif G. W. Persson

Detta var årets sommardeckare. Den gjorde sitt jobb. Gillar att huvudpersonen (tveksamt att kalla honom hjälten) är en ganska osympatisk person som varken har smak för single malt eller klassisk musik. Blev positivt överraskad. Historien i sig skiljer sig inte så mycket från andra deckare. Det som gjorde boken var karaktärerna och deras inte alltid allt för smickrande egenskaper. Dock var det lite väl ingående beskrivningar av allt för många karaktärer som inte var avgörande för handlingen (ffa poliskollegorna) men jag antar att det är för att de kommer att dyka upp i fler böcker.