Detta inlägg kan ignoreras av alla som tröttnat på mitt gnäll om huruvida kakor ska ätas eller sparas och att aldrig vara nöjd.
Jag saknar mitt gamla liv. Solen skiner. Det är vår. Jag har köpt nya örhängen som förtjänar bättre än att bara visas upp i sandlådan. Jag vill dricka vin och skvallra och planera en långresa. Istället är jag och sonen ensamma hemma. Sonen sover och jag har tittat på Peter Jöback som sjungit Stockholm i natt och det var liksom det som blev droppen. Dels att jag sitter hemma och tittar på nåt Jöback-program och dels Stockholm i natt som bara får mig att längta ännu mer efter mitt gamla Stockholm.
Jag vet att om jag varit kvar i det gamla så hade jag inte mått bra. Jag har sett bevis på att det kan vara svårt att fortsätta utan att livet går in i nya faser. Man måste in i något nytt. Om det inte händer skapar man en ny situation ändå. På gott och ont.
Hela veckan har jag längtat efter att få hänga i lekparken, få sand i skorna, parera utspillda vattenmuggar och snusa sonen i håret. Men det är i morgon. Nu tänker jag vältra mig i vemod och längtan och ljusa minnen av hur fantastiskt det var att hänga i en bar och veta att man får sovmorgon dagen därpå. Och nästa gång Jöback börjar sjunga så ska jag hålla för öronen.
Veckan som gick
1 dag sedan
5 kommentarer:
Men det är väl klart att man måste få vältra sig i vemod lite då och då, hur ska man annars kunna uppskatta smaken på den nya kakan?
Förresten så hoppas jag att du snart får njuta av långa barbesök och långa sovmorgnar, fast som en del av ditt nya liv. Det är något jag själv behöver, förresten.
Kram å ha en bra helg!
Kram,
AnnaSv
Jag håller med AnnaSv. Dom där barbesöken kommer också. Som den där Lönneberga-Emils mamma sa, den kloka kvinnan: "Var sak har sin tid, ostkaka har sin tid, och kyrkkaffe har sin tid"... Om nåt år eller två kan du både ha kvar och äta (ost)kakan...
Ikväll ska jag själv gå ut och partaja loss, på Loveboat på Berns. Tokröj för 40+... Haha. Det ser jag fram emot som f-n. Och som Mors Dags-present har jag blivit lovad en riktigt lång sovmorgon... Mmmmmm!
annasv: Hoppas vi får några välförtjänta barbesök snart. Och sovmorgnar, annars är det liksom ingen idé...
gammelmamman: Det är mest kyrkkaffe nu för tiden... utan avec. Hoppas du har en härlig kväll på Berns. Ta en drink för mig också. Inte för sliskig tack. Och njut av bästa morsdagspresenten imorgon.
klart man får sakna, det ska gudarna veta att jag gör med. Och det gör oss inte till sämre mammor, bara mer mänskliga än de som inte vågar erkänna att de saknar det gamla livet ibland.
issevisse: Innerst inne tror jag också att jag blir en bättre mamma genom att minnas det som varit. Jag vill ju inte ha tillbaka det egentligen.
Skicka en kommentar