Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge EklundTempot är det inget fel på. Det går fort att läsa Eklund. Stundtals är det poetiskt. Det bränner till. Smärtan i far-son-relationen går igenom. Men tyvärr är det som med Varulvsvalsen. Jag tar inte riktigt till mig karaktärerna och historien. Tycker mycket bättre om den här romanen men jag blir nog aldrig något stort fan av Eklund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar