Varulvsvalsen, Sigge EklundEklund har verkligen lyckats fånga det hetsiga tempot och stundtals även maktlösheten hos en missbrukares anhöriga. Däremot så tar jag inte till mig karaktärerna. Jag läser snabbt, berättelsens tempo inbjuder till det, men jag är inte det minsta engagerad. Tyvärr. Egentligen hade jag tänkt köpa den där om februari och snön men hittade inte den. Nu vet jag faktiskt inte om jag kommer läsa den. Blev lite besviken.
5 kommentarer:
Läs Det är 1988 och har precis börjat snöa, ändå! Det är stor skillnad mellan böckerna. Varulvsvalsen tycker jag var en okej bok, men rätt medioker. Det är 1988... är oerhört bra, en fantastisk roman.
Det är trist när man blir besviken på en bok som man har hoppats på ska vara bra. Man vill liksom att ALLA böcker man läser ska vara bra...
jag håller med att bli mamma - läs Det är 1988 och har precis börjat snö. Den är fantastisk. Jag fick dessutom den boken av henne :)
Vad mycket du läst. Härligt! Hoppas förkylningen börjar ge med sig.
Å, jag tyckte väldigt bra om Varulvsdansen. Mest på grund av språket. Och visst är det som du säger, att man inte riktigt tar till sig karaktärerna, men mig gör det inget :)
att bli mamma: Just det 1988 var det och inte februari... Då kanske jag ska ge den en chans ändå.
matilda: Visst blir man. Jag slutade en bit in i Fantomerna av Östergren och det får jag fånigt nog nästan lite dåligt samvete för.
yogamamma: Jag ska nog ge den en chans. Och allt detta har jag inte läst under förkylningen. Faktiskt inget, jag har bara samlat på mig obloggade böcker.
alexia: Jag gillade tempot, det hade han fått till men det räckte inte riktigt tyckte jag.
Skicka en kommentar