För visst har elefanter bra minne? Eller är det bara långa graviditeter? Hur som helst så överraskas jag gång på gång av hur mycket sonen minns. Han borde ju ha fullt upp med att ta in nya saker. Idag pekade han på en ballong i en bok och sade sedan sitt namn, pekade mot taklampan och markerade att något hade hänt. För några månader sedan hade han en stor heliumballong som han råkade dra rakt in i vår stickiga lampa så ballongen gick sönder. Vi pratade om det dagarna efter att det hade hänt men inte sedan dess. Och nu plötsligt dök det upp i minnet och han började prata om det. Han börjar bli en så stor kille nu.
2 kommentarer:
och om några år har han glömt allt som hänt under sina första levnadsår... :s Jag kommer inte ihåg nåt från när jag var så liten och de flesta jag träffat gör det inte heller. Det är konstigt. Det är precis som om man aldrig varit så liten.
matilda: Exakt, jag har mina första minnen från när jag var ca 3,5 innan dess har jag ingen koll alls.
Skicka en kommentar