Mycket lättläst och stundtals gripande. Genom hela boken brottas jag med dubbla känslor kring att han använder pappans historia för att berätta mammans. Men jag bestämmer mig för att jag tycker att Kallifatides löser det på ett bra sätt. Den här romanen är väldigt självbiografisk vilket gör att jag fortfarande inte har någon uppfattning om Kallifatides övriga produktion. Om han skriver på det här sättet annars också så vill jag definitivt läsa honom igen.
Tyskland: lite mera Düsseldorf
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar