verkligheten

Bloggtempot speglar vardagstempot. Fast omvänt. Dagishämtningarna har dock gett välbehövliga andningshål. Och så har vi haft disco nästan varje kväll. Bom-sicka-bom. Det är värsta bästa partylåten. Vi kör den tre-fyra gånger i rad. Minst.

Jag bloggar lite själv men smyger runt bland bloggarna och försöker vara närvarande i verkligheten. Det är en underlig kombination av att livet går i 180 och att tillvaron samtidigt är helt inrutad av hämtning och lämning. Same procedure every week. Och det är nog det som gör att det känns som om allt bara passerar förbi. Rutinerna som är samma, samma, samma. Gillar inte det för det gör mig avtrubbad och mindre närvarande. Men å andra sidan, när sonen dirgerar vem som ska stå var på dansgolvet så är jag precis bara där och då. Och när jag inte är fysiskt där så smyger jag tillbaka dit i tanken och då blir livet lite roligare.