När köttbullarna var uppätna bänkade vi oss framför tvn hela familjen. Lagom till att se Obama svära presidenteden. Det kändes faktiskt stort. Jag tittade på sonen och undrade om det kommer göra en positiv skillnad för hans uppväxt. Jag hoppas verkligen det. Han applåderade åtminstone entusiastiskt efter talet.
2 kommentarer:
Vår I applåderade med och jag fick bra rysningar jag med. Nog hoppas man på en förbättring i världen för deras skull.
issevisse: Jag hade inte trott att det skulle vara så mäktigt men det var det.
Skicka en kommentar