familj

Sonen har kalasat idag. Inget barnkalas utan med närmaste familjen. Jag känner en sådan tacksamhet över min familj. Det är fantastiskt när ett släktskap fungerar. När man är vänner. Det är så underbart att uppleva sonens lycka när alla är samlade. Och allas kärlek. Syskon, föräldrar, kusiner (ok, kusinerna kommer pga åldersissues inte alltid överens men de vill väldigt gärna och de längtar efter varandra när de inte är på samma ställe). Jodå vi bråkar och surar och tjurar och suckar över hur tyyyyypiskt de övriga beter sig. Men det får man. För när det spelar roll då är allt sådant oviktigt. Då är man där. En gemenskap som inte behöver uttalas. Familj. Jag är tacksam att sonen får uppleva det.