o-blogg

Känner mig lite o-bloggig. Kanske för att det inte händer så mycket just nu. Missförstå mig inte, jag är nöjd med att det inte händer så mycket. Dagarna går med promenader, fika, hela måltider för sonen, lek och bus. Jag är varken himlastormande lycklig eller missnöjd. Jag mår bra och trivs med min tillvaro som den är för tillfället. Inser att jag fortfarande lever i en liten familjebubbla och tycker det är skönt att ha ett ordentligt avbrott från arbetslivet. För första gången på många, många år så tar jag det otroligt lugnt och tar dagen som den kommer (förutom alla rutiner som måste följas för sonens skull förstås). Och eftersom jag vet att det här är ett tillfälligt litet andningshål så känns det riktigt bra att leva livet i lite långsammare tempo.