Tyskland: lite mera Düsseldorf
2 dagar sedan
måndag 24 september 2007
vårskrik
Ni vet Ronjas vårskrik. Sonen låter ungefär så ibland. När han är glad och entusiastisk. Häromdagen så var han väldigt glad och entusiastisk över sin lunch när vi var på en restaurang. Det var en alldeles vanlig lunchrestaurang och vi hade placerat oss så avskilt vi kunde. Tror dock ingen kunde undgå hans skrik. Vad gör man?? Han var jätteglad och skrek och skrattade. Han är för liten för att förstå att man säger att han ska vara tystare. Funderade på att gå ut med honom en stund. Han lugnade dock ner sig lite så vi satt kvar. Tycker det är jättesvårt. Han är glad och måste få visa det på det sätt han kan. Jag vill absolut inte få honom att känna att det är fel. Samtidigt så vill jag inte störa alla i deras lunch. Hur skulle ni göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
han är ett litet barn, han måste få skrika. Om andra människor inte fattar det så är det deras problem.
Så krasst känner jag.
Men det är klart, om det bara är skrik i typ femtio minuter så är det nog läge att gå ut med lillkillen.
Jag tycker att det är ett himla dilemma, att veta hur mycket skrik som är okej på restaurang (fast jag har inte varit ute och ätit sedan dottern föddes) eller kafé. De få gånger jag har varit ute och fikat och dottern har börjat skrika har jag varit snabb med att amma för att tysta skriken, jag vill inte störa mer än ett par minuter. Men det är ju en helt annan sak med din son, han skriker ju av glädje och sådana skrik är ju betydligt trevligare att lyssna på. Fast det är klart att alla inte uppskattar ens glädjeskrik, särskilt inte om de pågår en längre stund, så någon hänsyn bör man kanske ändå visa. Jag hade nog gått ut lite om det hade blivit för långvarigt, hellre det än att försöka tysta ett barn som låter av glädje. Det blir väl inte lättare när han är större och kan förstå när du säger åt honom att vara tystare, för man vill ju inte tysta ett barn som uttrycker sin glädje. Usch, vilket dilemma. Lång kommentar, utan något förslag på lösning...
act as if: Jag tycker också att barn måste få skrika. Tycker dessutom att man blir glad av hans gladskrik men inser att jag är rätt partisk. Det är svårt att veta var gränsen går för andra men att barn måste få skrika är en bra grundinsatällning.
att bli mamma: Visst är det knepigt. Antar att man får avgöra från gång till gång. Håller med om att det är bättre att gå ut om det skulle bli för högt/långvarigt. Är livrädd för att hämma sonen, skulle vara hemskt om han tyckte det var fel att vara glad.
svårt att veta hur man ska göra, jag har ju ännu inte hamnat i det dilemmat... men jag skulle nog inte vilja störa de andra...
en södertäljebo: Det är verkligen jättesvårt. Gränsen för vad so mär störande är ju dessutom olika för alla. Antar att man får gå på magkänslan.
Skicka en kommentar