Tyskland: lite mera Düsseldorf
3 dagar sedan
onsdag 9 januari 2008
helt ok
Just nu känns det bra. Jag är lugn. Börjar jobba på måndag. Lite förväntansfull. Borde uppdatera garderoben. Slå på hjärnan. Myser i nuet. Men de senaste kvällarna har jag haft ångest. Dagarna har gått bra men när sonen har somnat så kommer klumpen i magen och halsen. Inte ångest för att börja jobba men för att inte vara med sonen. Det är helt egoistiskt. Det är mannens tur att vara hemma. Jag unnar honom det. Och jag unnar sonen att få vara med sin älskade pappa på heltid. Men jag vill också vara med. Samtidigt så inser jag att om jag nu fick veta att jag skulle vara hemma ett halvår till så skulle jag slå bakut. Jag vill jobba. Jag älskar att jobba. Samtidigt så älskar jag att vara hemma med sonen. Alltså - jag vill ha kakan och äta upp den. Ska det vara så svårt att ordna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det här är också sånt jag känner igen. Jag var dock hemma i dryga 2 år (eftersom jag fick sparken från mitt jobb strax innan jag skulle återgå till det), så jag var grymt sugen att börja när jag väl gjorde det. Men man hänger inte riktigt med som tidigare. Ena hjärnhalvan befinner sig ständigt någon annanstans. Din lilla kille kommer att ha det jättebra med sin pappa. Och det är ju det man vet, och vill vara med och dela. Kommer du att jobba hel- eller deltid?
*kramar om*
Går det inte att vara föräldrarledig på halvtid och jobba halvtid? Eller flytta hem jobbet till sonen?
gammelmamman: Fy, vad jobbigt att bli av med jobbet precis när du var redo att börja. Skönt att det verkat ordna sig. Jag är livrädd för att inte ha samma arbetskapacitet som tidigare. Vi får se hur det går, jag kör heltid från start.
mocca: Tack!
matilda: Jag byter jobb så det känns bäst att jobba heltid från början för att komma in i det. Och så måste ju mannen få vara hemma själv på heltid också. Annars blir det orättvist :) Så jag får nog bita ihop och gå till jobbet.
Vad kommer du att jobba med undrar jag?
Och så är det lite häftigt att vi är i samma situation (det här med att börja jobba och lämna över barnet till pappan) så vi får väl försöka peppa varandra så gott det går.
Kram från mig
yogamamma: Jag jobbar med information/kommunikation - kryptiskt va :) Det ska bli spännande att se hur vi upplever jobbstarten. Kul att det är samtidigt. Kram tillbaka.
Skicka en kommentar