torsdag 24 januari 2008

maglängtan

När jag var gravid suckade mammor längtansfullt och pratade om hur fantastiskt det var att vara gravid. Jag fattade ingenting. Visst mådde jag toppen och levde som vanligt men jag gick inte upp i graviditeten. Vågade inte tro att det skulle gå vägen förrän ganska sent. Sista månaderna njöt jag lite av magen men inte innan. Och jag förstod inte den där längtan. Idag hände det för första gången. Träffade en gravid kvinna med stor mage. Kom på mig själv med att längta lite efter en egen gravidmage.

4 kommentarer:

Yogamamma sa...

jag veeeeet. Här är det flera kollegor som är gravida och jag lääääängtar. Men så njöt jag verkligen av att vara gravid också, åtminstone den senare delen av graviditeten (precis som du var jag orolig också, en massa)

Anonym sa...

Jag längtar också efter en gravidmage... eller nu är ju jag tjock så jag får ju inte sån där fin gravidmage utan det syns mer precis nedanför brösten... Vad jag menar är att jag saknar att vara gravid, känna sparkarna m.m Ibland har jag haft fantomsparkar... *s*. Fast jag hade Melvin så saknade jag tiden när han var i magen.

Vill ha en till snart!

Camilla sa...

Åh jag längtar också massor, fast jag har precis börjat med mini-piller...

e sa...

yogamamma: Jag har inga i närheten av mig på jobbet som är gravida och det är ganska skönt. Måste vara jobbig att bli påmind.

massablaj: Det är precis det jag också är ute efter, sparkarna som är så himla häftiga. Men några fantomsparkar har jag inte känt än ;)

camilla: Jag har precis bytt jobb så det är inte bästa läge för bebis men längta kan man ju alltid.